Inlandsbanan och LKAB utreder hållbara godstransporter

I ett nytt pilotprojekt utreder LKAB och Inlandsbanan möjligheterna till miljömässigt hållbara godstransporter på järnväg. Inlandsbanans uttalade avsikt är att skapa en korridor för fossilfria kalk- och makadamtransporter mellan Orsa och Gällivare. Samarbetet med LKAB kan skapa framtida möjligheter för vätgasdrift på Inlandsbanan, helt utan utsläpp av koldioxid.

Enligt Inlandsbanans vd Peter Ekholm skulle man kunna avlasta stambanan genom hela Sverige när Västlänken är klar.

Peter Ekholm

Peter Ekholm

– Ett problem är att Trafikverket förvaltar ett järnvägssystem, där stambanorna inte klarar klimat- och hållbarhetsmålen förrän om kanske 30 år. Vi behöver bara några år för att lyfta Inlandsbanan till motsvarande nivå. Upprustningen blir dessutom kostnadseffektiv eftersom ingen planprocess eller tillståndsprövning behöver genomföras, det är bara att börja bygga.

Inlandsbanan kräver inga större åtgärder när det gäller banunderbyggnaden. En enda bro behöver åtgärdas, men däremot behöver banöverbyggnaden förstärkas. Bärigheten måste sedan verifieras för att visa att banan över tid klarar högre hastigheter exempelvis för kalk- och makadamtransporterna mellan Orsa och Gällivare.

Om resultaten blir positiva kan man starta en vätgasproduktion med tillhörande infrastruktur och genomföra skarpa tester av vätgasdriven godstrafik på järnväg.
Genom att bygga om dagens dieseldrivna lok till vätgasdrift undviker Inlandsbanan de stora investeringskostnaderna och byggtiden för eldriftens kontaktledningar längs den 110 mil långa sträckan.

Peter Ekholm anser att Inlandsbanan har tre trumfkort just nu. Kapaciteten kan höjas genom att en fjärdedel av norra stambanans godstrafik kan flyttas över till Inlandsbanan på kort tid. Vidare är finansieringen av utökad infrastruktur och grön energi kostnadseffektivare än någonsin. Och för det tredje nås klimatmålen snabbare om andelen gods på gummihjul flyttas över till transport på stålhjul. Den ökande persontrafiken gör nu att godset allt mer har tvingats ut på vägarna.

– Vi ser oss gärna som en blivande hovleverantör av kalk till gruvnäringen eftersom våra spår löper nära Siljansringens kalkfyndigheter. Därför passar Inlandsbanans bansträckning norrut landets gruvnäring som hand i handske, säger Peter Ekholm.

Flera industrisektorer börjar samarbeta på en ny fossilfri nivå vilket betyder en renässans för vätgasdrift. Det skulle ge en storskalig produktion och energilagring som utjämnar prisskiftningarna på spotmarknader, exempelvis den helt väderberoende vindkraften.

LKAB ska under året utreda hur man på sikt bland annat kan fasa ut dagens dieseldrivna terminallok. Jan Lundgren, logistikchef på LKAB, ser med tillförsikt fram mot samarbetet med Inlandsbanan:

– Tillsammans kan vi hitta nya lösningar för klimatsmarta godstransporter om banans kapacitet kan säkerställas. Vårt intresse ligger främst i att säkra tillgången till kalksten. Vi testar nu kalksten från Orsa som alternativ till gotländsk. För att nå ända fram i klimat­arbetet måste utsläppen i gruvorna och förädlingsprocesserna minskas.

Inlandsbanan har även tecknat en avsiktsförklaring med Statkraft om en ­gemensam satsning på vätgasdriven, tung godstransport. Satsningen omfattar ett pilotprojekt under två år då bolagen tittar närmare på förutsättningarna för att konvertera Inlandsbanans dieseldrivna draglok till vätgasdrift och på så sätt få en koldioxidfri godstransport.

– Det här är ett viktigt steg för oss då vi kan leva upp till de mycket höga miljö­krav som ställs från alla våra kunder inom den tunga industrin, avslutar Peter Ekholm.

FAKTA:

Inlandsbanan har en största tillåten axellast på 22,5 ton på 80 av den totalt 110 mil långa banan. I övrigt är den största tillåtna axellasten 20 ton. En ökning av bärigheten till 22,5 ton ger hela Inlandsbanan europastandard.

Vätgasdrift används främst inom transporter och som mellanlagring av förnybar energi. Vätgas tillsammans med bränslecellsteknik minskar utsläppen radikalt av koldioxid och kväveoxider.

Nästa artikel Struktons historia – hundra år av underhåll