Det låter som en saga – vårt plastavfall blir kompositsliprar
Trafikverket ersätter årligen ungefär 200 000 uttjänta kreosotsliprar med nya. Sverige har tidigare fått dispens från Europeiska kommissionen när det gäller produktion och användning av kreosotsliprar och dispensen har förlängts, denna gång till oktober 2020. Dessa sliprar har sedan länge tillverkats av furu som impregnerats med kreosot. Ämnet utvinns ur stenkolstjära och innehåller farliga ämnen som med tiden frigörs, går ner i marken och riskerar att påverka grundvattnet.
Fleråriga tester pågår dock för att skapa ett slutet och kontrollerat kretslopp. Företaget Plaståtervinning i Wermland AB tillverkar kompositsliprar, baserat på plast från förpackningsavfall. Det hela har sin grund i det producentansvar som vi konsumenter känner igen från de gröna återvinningscontainrarna.
Svåråtervunnen plast blir råvara
Plasten som används är svår att återvinna och går i normalfallet till förbränning. En enda kompositsliper tar in 270 kg koldioxidekvivalenter i långtidsförvaring. Det hela är en ren och energisnål process. Råvaran skiljs ut genom att den flyter i vatten medan den oönskade PVC-plasten sjunker.
Det låter som en saga men den är helt realistisk om man får tro den värmländska tillverkaren.

Leif Andersson
– Vi kan visa att det går att producera fullgoda och hanterbara sliprar för järnväg genom att återanvända landets eget plastavfall och samtidigt binda koldioxiden. Det här är ett steg mot att minska miljöföroreningarna och att dessutom förbättra arbetsmiljön för banarbetarna, säger Leif Andersson, vd.
Hållbar och miljövänlig livscykel
Trafikverket, Inlandsbanan och Jernhusen har lagt ut ungefär 8000 kompositsliprar i spår. Vid Taberg har Trafikverket upprättat en teststräcka där tågen passerar varje kvart och i Sveg, en av Sveriges kallaste orter, testas temperaturpåverkan. Hittills har kompositsliprarna visat sig hålla måttet utifrån belastning, åldersförändringar, temperaturvariationer och nederbörd. Och vikten är bara tredjedelen av en betongsliper. De kan enkelt ersätta enstaka träsliprar, medan sliprar av betong däremot kräver att sammanhängande bandelar byts ut samtidigt.
Alla kompositsliprar har dock inte fördelar. Inför den så kallade getingmidjans senaste renovering vid Stockholm C hade kompositsliprar köpts in från Japan, men utläggningen fick avbrytas på grund av att borrdammet från tillverkarens glasfiberarmering blev ett hälsofarligt arbetsmiljöproblem. Värmlandsföretagets kompositsliper har en livscykel (LCA) som ger miljömässigt låga utsläpp, alltifrån råvaruinsamling, malning av polyeten- och polypropenplasten, transporter, produktion, smältning, gjutning och utläggning.
Överprövning försenar processen
Men det måste väl ändå finnas en hake?
– Ja, tidsaspekten. Det har hittills tagit fem år av upphandlingar och tester. Även om jag är full av tillförsikt är det inte klart på länge än. Trafikverket måste göra en tredje upphandling i början av 2021. Bakgrunden är att en av anbudsgivarna överprövade beslutet efter den andra upphandlingen och fick rätt i att kontrakten hade tilldelats utan föregående annonsering och därför ansåg rätten att det var fråga om en otillåten direktupphandling, avslutar Leif Andersson.
Fakta kompositsliper
Vikt: 96 kg
Hållbarhet: ca 50 år och då omsmältbar
Smältpunkt: +150° C
Råvara: polyeten- och polypropenplast
Emission vid förbränning: 270 kg koldioxid per sliper
Standard: följer den amerikanska standarden AREMA (The American Railway Engineering and Maintenance-of-Way Association) och är helt återvinningsbar
Tillsats: mineralen talk (minskar utvidgningskoefficienten, gör slipern tyngre och vattentålig)