Nedtecknat nr 2, 2019

Paul Zak är en känd forskare inom neuroekonomi. Han har konstaterat att människor känner större tillit om de får beröm eller konstruktiv kritik för sin prestation, än om de inte får någon återkoppling alls. Beröm leder enligt Zak bland annat till mer ork vid hög arbetsbelastning. Det minskar stressnivån, gör att personen känner sig tryggare och mer välvilligt inställd medan utebliven återkoppling i längden kan bidra till att vi känner oss osäkra och osedda. En kemisk förklaring till att välmåendet ökar vid beröm är att halterna av hormonet oxytocin stiger i hjärnan. Jag tänkte inte dröja vid kemin men har som Zak och många andra blivit intresserad av sambandet mellan feedback, tillit och modet att våga ta risker.

Behovet av att vara sedd och bekräftad hade stor betydelse under de årtusenden som människor levde i grupper som samlare och jägare. Den som blev övergiven av gruppen dukade lätt under för hot från rovdjur, hunger eller kyla, så acceptansen var livsavgörande. Social kompetens blev viktigt, samtidigt blev ängslan för att misslyckas en överlevnadsstrategi. Skräcken för att bli övergiven lever delvis kvar i vår biologi och även om ­hoten nuförtiden ser annorlunda ut så larmar våra hjärnor ibland på uråldriga signaler. Hjärnan kan övertyga oss om att ett misstag leder till social utsatthet, som kan leda till utstötning ur gruppen vilket kan leda till döden.

Personer som får beröm när de lyckas bra vågar utsätta sig för fler sociala risker. Berömmet bygger liksom upp ett kapital av tillit som det går att krascha emot ifall något skulle gå snett senare. Både beröm och kritik kan verka motiverande om den är konstruktiv och saklig. Kanske för att vi nästan alltid vet med oss när vi har presterat sämre än vår bästanivå; då kan återkopplingen vara vad som behövs för att lyckas bättre. Den som är ovan kan föreställa sig konstruktiv kritik som en dyrbar present i guldrosett och vackert inslagningspapper när den väl kommer. Saklig och genomtänkt kritik kräver mod och eftertanke, den ges av någon som ser att mottagaren inte har nått bortre gränsen för sin förmåga.

Några av världens mest innovativa företag vet att rädslan för att göra misstag kan stå mellan dem och nästa briljanta affärsidé. Människor som är rädda att misslyckas håller sig helst inuti boxen, medan vägen till stordåd ofta går via en rad djärva men taffliga förlagor. Därför gör företagen vad de kan för att skapa en kultur som tillåter, eller till och med uppmuntrar fel. Google belönar anställda med ledighet efter ett misslyckande för att de ska ha tid att begrunda vilket projekt som står på tur härnäst. Supercell – spelutvecklaren bakom det populära onlinespelet Clash of Titans – bjuder på champagne när en anställd går bet, och miljarddollar-företaget P&G delar ut det prestigefyllda priset ”Heroic Failure Award”.

Vid återkoppling är det bra att utgå ifrån sig själv och vara saklig – då blir både berömmet och kritiken lättare att glädjas åt och ha nytta av för den som tar emot. När en person gläds åt en annans framgång och dessutom ger beröm inför andra, så färgar det positiva skimret av sig på berömmaren. Genom att vara hyfsat generös och uppmärksam mot andra går det att medskapa storverk och njuta den enkla glädjen i att vara budbärare.

Lisa Borges

Hösttips: I Helsingborg ligger museet för ­misslyckade innovationer (Museum of failures). Här finns över 100 episka fiaskon att lära sig och inspireras av, många framtagna av världens mest framgångsrika företag.

Lisa Borges
Kommunikationschef
Strukton Rail AB

Nästa artikel Noterat nr 2, 2019