På hög höjd i Anderna
Tema: Världens järnvägar

På hög höjd i Anderna

Vi slingrar oss fram utmed den vilt forsande Urubambafloden. Den 724 kilometer långa floden forsar fram i en betydligt högre hastighet än oss. Plötsligt annonserar en röst i högtalaren att vi snart passerar några inkaruiner på vänster sida. Genom tågvagnens takfönster kan vi högt upp på den branta bergsluttningen skymta ruinerna snabbt passera förbi. En försmak av vad vi alla i tåget väntar på – det mytomspunna Machu Picchu!

Karta över Peru som visar järnvägssträckningen mellan Cusco och Aguas Caliente

Karta över Peru som visar järnvägssträckningen mellan Cusco och Aguas Caliente

Vi färdas på en av världens högst belägna järnvägssträckor. Från Cusco på 3400 meters höjd till slutstationen Aguas Calientes på 2040 meter. Det är regnperiod i Peru och på grund av tidigare ras har järnvägsbolaget Peru Rail av säkerhetsskäl beslutat att transportera turister med buss den första sträckan, till staden Ollantaytambo.

Vi har tur, det är en strålande vacker dag med klarblå himmel ovan de snöklädda bergstopparna. En hisnande vacker bussresa på slingrande vägar över bergsmassivet Cordillera Urubamba, en del av Anderna, tar oss vidare ner i Inkafolkets heliga dal, El Valle Sagrado de los Incas. Slutstationen på den inledande bussresan är järnvägsstationen i staden Ollantaytambo. Eller Ollanta, som den kallas i folkmun, en charmig liten stad med en magnifik inkaruin, Soltemplet, som vakar över staden från en hög klippa. Ollanta har en intressant historia och är den enda staden från Inkatiden som fortfarande är bebodd. Frukt- och grönsaksstånd samsas med små matställen där doften av ny­bakade piroger, tamales, samsas med nybryggt kaffe. Vi väntar på att vårt tåg ska rulla in så att vår tågresa kan ta sin början.

Från enkelhet till lyx

Peru Rail är en av två tågoperatörer som transporterar turister mellan Cusco och staden Aguas Calientes, slutstationen vid foten av Machu Picchu. Inca Rail är den andra operatören, även den helt inriktad på turister. På Peru Rail kan man välja mellan fyra klasser, från enkla till riktigt lyxiga vagnar med barer och utsiktsplattformar. Belmond Hiram Bingham är den exklusivaste klassen med tågvagnar inredda i stil med 1920-talets Pullman-vagnar, möblerade i polerat trä och mässing med stora fåtöljer. Måltider, guider, busstransporter och entré till ruinerna ingår. Kategorin under är Sacred Valley, där mat, observations- och barvagn ingår. Därefter kommer Vistadome, med renoverade tyska Ferrostaal-järnvägsvagnar från 1965 med stora sid- och takfönster, där snacks och förfriskningar ingår. Billigast är Expedition, som erbjuder enklare service med mat och dryck till självkostnadspris.

Ett tåg står inne på perrongen i Aguas Calientes

Hotellen ligger mer eller mindre direkt på perrongen i Aguas Calientes.

Inuti en av tågvagnarna.

Vistadomeklassens vagnar med snacksservering och bra utsikt både utåt och uppåt.

Fakta

Land: Peru
Sträcka: Cusco–Machu Picchu
Spårvidd: 914 mm, smalspår
Längd: 121 km (112 km till Machu Picchu)
Största tillåtna axellast: 22 ton
Största lutning: 41,2 ‰
Hastighet: 64 km/h
Tågoperatörer: Peru Rail och Inka Rail
Total restid: ca 6,5 timmar (Cusco–Machu Picchu)
Jordskred pga översvämningar förstördes delar av järnvägen i april 2004 och januari 2010.
Ett av världens nya sju underverk

Historiskt territorium

Från Ollanta går resan parallellt längs floden med Andernas mäktiga toppar på bägge sidor. I den vindlande floddalen, mellan bergskammar på över 5000 meter, är järnvägen det enda transportsättet. Ett alternativ till tåget är att vandra via Inkalederna, en populär turistaktivitet som tar mellan fyra och sex dagar. Inkaindianerna som en gång bodde här gick eller sprang den 110 kilometer långa sträckan mellan Cusco och Machu ­Picchu. När Inkariket hade sin storhetstid sträckte det sig från det som i dag är Colombia, Ecuador, Peru och Bolivia till Chile och Argentina. Det var mer än 4000 km långt och täckte ett ­territorium på över tre miljoner kvadratkilometer.

Infriade förväntningar

Vegetationen tätnar och luften känns fuktigare och varmare. Vi åker från höglandets klimatzon till ett allt mer subtropiskt klimat när vi närmar oss Amazonas djungel på en lägre altitud. Vi kommer fram till Aguas Caliente på eftermiddagen. Tåg­stationen ligger mitt i staden och det visar sig att vårt hotell ligger precis vid perrongen. Vårt fönster är cirka tre meter från rälsen men tre våningar upp, som tur är.

Det är fortfarande mörkt när vi vid femtiden på morgonen nästa dag tar första bussen upp till Den gamla bergstoppen, som Machu Picchu betyder på quechua, det forna lokalspråket. Vi går den sista biten uppför berget och när solen går upp och skingrar morgondimman som ligger tät mellan bergstopparna får vi en magnifik utsikt över den forna Inkastaden, ett nästan religiöst ögonblick.

Efter en fullspäckad dag av intryck på hög höjd tar vi tåget tillbaka, denna gång i mörker. I tågets panoramafönster reflekterar vi över våra upplevelser i ett av världens nya sju underverk. Förväntningarna var högt satta men Machu Picchu och resan dit levererade verkligen över förväntan. En riktig höjdare!

Nästa artikel Lilla Säkerhetspriset engagerar barnen