Då och nu illustration

Säkerheten då och nu

I järnvägens barndom sjöng rallarna för att hålla arbets­takten och humöret uppe, men också för säkerhetens skull. Säkerhetsarbetet har sedan dess utvecklats på spåret, från arbetssånger till full mundering.

I slutet av 1800-talet växte järnvägen fram i USA, något som inspirerade många musiker att skriva folksånger på temat tåg, så kallade railroad songs. I Sverige skapades också musik med anknytning till den framväxande järnvägen, från mitten av 1800-talet till 1930-talet, men här var det framför allt de som byggde järnvägen, rallarna, som stod för sången.

Tiotusentals unga män slet med det tunga jobbet att dra rälsen genom landet. Att sjunga tillsammans gjorde arbetet lite lättare. Sångerna handlade om den vackra naturen, om längtan efter kärlek och om kamratskap. Musiken hjälpte till att hålla takten, något som inte bara var till hjälp för orken och humöret, utan faktiskt också var helt avgörande för säkerheten. Rallarna hade långa, krävande arbetsdagar och allt arbete gjordes för hand. De sprängde berg, bar bort sten och lyfte den tunga rälsen. Skador var vanligt i den riskfyllda miljön. Att sjunga sånger med tydlig taktkänsla gjorde att rallarna lättare kunde samordna sina rörelser, vilket var viktigt för att undvika olyckor.

Foto and Film: Kulturvarder

Taktfast samordning

Rallarna sjöng också för att samordna arbetet i olika arbetsmoment, till exempel när de borrade, vilket gjordes helt manuellt. En eller två rallare slog på borren medan en annan satt och vred borren, varv efter varv. För att på ett effektivt sätt kunna mata ner borren genom berget behövde de vara absolut i takt. Den som hade bäst sångröst och rytmkänsla blev den som fick sitta och vrida på borren och leda arbetet genom att hålla takten. Det var en konkret säkerhetsåtgärd för att inte förlora en hand, något som tyvärr hände ibland.

Stark sammanhållning

Rallarna var bland de första yrkesgrupperna att sluta sig samman i det som skulle bli fackförbund. Många skadades eller förolyckades och på den här tiden fanns ingen ekonomisk trygghet. Istället gick kamraterna samman och gav ett bidrag till begravningen och ibland till de efterlevande. Sammanhållningen var stark liksom yrkesstoltheten, något som fortfarande kännetecknar andan i kåren.

Farlig arbetsplats

Idag är rallarnas räls färdiglagd, men underhållsarbetena är många och om­fattande och nya sträckor byggs kon­tinuerligt. Järnvägen ett säkert transportsystem men fortfarande en farlig arbetsplats som kräver strikta regler. Järnvägssektorn och Trafikverket jobbar kontinuerligt med säkerhetsarbetet för att ingen ska dödas eller skadas allvarligt.

De olyckor som förekommer idag är oftast personpåkörningar, plankorsningsolyckor och olyckor vid underhållsarbete i spåret. För alla som jobbar på järnvägen är det livsviktigt att vara helt synlig. Det finns strikta regler för hur man ska klä sig och standardiserade krav på varselkläder. Från den första januari 2017 finns bestämmelser om att personer som vistas inom spårområdet ska bära specifika varselkläder som visar tillhörighet och att personen har rätt utbildning för att vistas i spårmiljön.

Några strikta regler om att sjunga i takt finns det dock inte, men rallarvisorna lever vidare. På youtube finns många fina exempel på hur det kunde låta förr i tiden. Då, när sången var livsviktig för gemenskapen, och takten livsviktig för säkerheten.

Alla som arbetar inom järnvägsbranschen måste ta ett personligt ansvar och vara ett föredöme för andra:

  • Gå aldrig i spåret om det inte är nödvändigt.
  • Använd varselkläder som visar din tillhörighet och att du har rätt utbildning för att vistas i spårmiljön.
  • Tala om för dem som genar över spåret att det är förbjudet.

Fakta

Trafikverket ställer följande krav på varselväst i TDOK 2013:0289 §6.2:

Från den 1 januari 2017 ska personer som vistas inom spårområdet bära varselkläder på överkropp som ­uppfyller standarden 471, klass 3. Personer som på grund av storlek inte kan uppfylla kravet på klass 3 ska uppfylla det genom att bära jacka/väst och byxa klass 2 och uppfylla standarden 471.

Nästa artikel Jag har hittat en uppgift jag verkligen brinner för